Читайте по-шведски - [58]

Fadern gick fram och grep henne i armarna, och hon kroknade till sa plotsligt att han snabbt slappte henne. Hon ratade langsamt pa sig igen, men inte helt. Hon drog upp trojarmarna och strok forsiktigt over de bara armarna, dar en obetydlig rodnad for snabbt bleknade.

- Men var ar han? sa modern. Var haller han hus just nu? Var skulle ni traffas? Gullan tvekade - sa gjorde hon en gest mot gatan. Foraldrarna gick raskt till fonstret och tittade ner. Stodd mot lyktstolpen darnere hangde en ensam skrynklig individ i sacklig jacka, handerna djupt i byxfickorna och en fimp klistrad vid ena mungipan. Han verkade inte precis redlos, men tycktes ha svart att sta. De vande sig om:

- Nej, sa de, darnere ar han inte - om han inte star i porten.

Gullan gick fram och tittade. Hon hojde handen till en vinkning, och den skrynklige vid lyktstolpen, som just spottade ut fimpen och drog med handen genom det rufsiga haret, hojde handen annu en aning och lat den sa lojt sjunka.5 Sa fick han syn pa de andra ansiktena och gav lyktstolpen en puff med ryggen sa han stod, om inte precis rak, sa dock

stod for sig sjalv. Han tycktes leta efter nagot i rannstenen. Foraldrarna vande blicken mot Gullan.

- Men ser ni da ingenting, sa Gullan. Dar star han ju. Och efter en stund och med tvekan, sa hon:

- Vill ni att jag ska hamta upp honom?

Och nar ingen svarade. - Eller annars gar jag val nu.

- Gar? sa modern. Vart? Jag menar...

- Hamta honom, sa fadern.

Gullan drojde. Hon vagde langsamt pa ena foten och monstrade noga foraldrarna. Sa sa hon:

- Ni verkar inte sa fortjusta precis. Hur ska jag veta, hur ni kommer att uppfora er mot honom.

- Uppfora oss! skrek fader. Vi uppfora oss! Men modern avbrot snabbt:

- Lugn, Gustav, lugn! Pa det dar sattet gar det inte. Vi maste ta det lugnt. Och vi kanner honom ju inte an. Han kanske ar riktigt bra, tillade hon tvekande, och fadern sjonk ner i fatoljen.

- Jag ska vara som ett lamm, sa han. Som ett lamm, upprepade han med eftertryck och borjade energiskt rensa pipan, la tandstickor, tobakspung och alla attiraljer till ratta och vantade. Och vantade lange. Han vantade ocksa lange efter det han hort dem i hallen, dar hustrun tog emot. Hustrun visade sig forst. Hennes blickar uttryckte endast ett:

- Lugn, Gustav, lugn!

Och sa kom Gullan - med ett underligt skimmer over ogon och panna - och sa kom Jocke. Avskalad den sackiga kavajen6 bar han en storrandig troja, uttanjd till knana, ett par smala svarta byxor, men inga balettskor. Han nickade trumpet, kurade ihop axlarna, kom sa plotsligt ratt snabbt och med lite rullande gang over till fadern, strackte fram handen och nickade. Fadern fornam en egendomlig tunghafta.7 Han sag ratt hjalplost efter Gullan: hon hade placerat sig gransle over karmen till en fatolj, satt lutad snett framat med huvudet pa sned och sag och sag och sag... och underligt nog aven lyssnade. Underligt, for det var alldeles tyst nu. Och den hon sag pa hade blivit staende, livsfarligt nonchalant lutad framat med hangande armar. Dar stod han, till synes fullkomligt likgiltig infor den karlek utan ord, som likt en varm strom strommade emot honom fran Gullans ogon, som glanste stora och varma ovan hennes violetta lappar och langtrojeinholjda kropp. Fadern vande generad bort blicken. Sag sig hjalplost omkring. Och sa:

- Var ar mamma?

Nar ingen svarade pa detta, utropade han plotsligt:

- Javisst, ja, jag tror vi far te snart. Och vande sig till Jocke. - Ni dricker val te?

Jocke tittade upp ett ogonblick. - Inte ofta, sa han.

Fadern strackte handen efter ett cigarettpaket. - Om ni far for era,8 sa han och strackte sa bara fram paketet. Och nar modern kom in, satt Jocke obekvamt pa karmen av en stol och drog djupa, fundersamma halsbloss och stirrade buttert i golvet.

- Ja, se nu har vi teet har, sa fadern. Gullan ratade pa kroppen och sag pa Jocke.

- Jag vet inte..., sa hon.

- Jag vet inte..., sa Jocke.

- Egentligen skulle vi ocksa traffa Majsan och Olle, sa Gullan.

Och nar ingenting mer blev sagt, sa modern: - Och vad ska ni gora da? Och tankte i detsamma: Vi kan inte ta upp Majsan och Olle ocksa - for tar vi upp Majsan och Olle finns det sakert bara fler, och vi kan inte ta upp alla. Och hon tankte: ser dom alla likadana ut, och hur kan dom halla isar varandra?9 Och hon sag plotsligt sin dotters blickar pa Jocke och forstod, att det kunde dom. Hon upprepade utan storre hopp:

- Vad ska ni gora da?

Gullan tittade pa Jocke, Jocke pa Gullan. Det kandes i rummet som: "Om vi visste - vad skulle vi svara..."

- Brukar ni aldrig ga hem till - till Jocke? sa fadern.

- Inte ofta, sa Jocke.

Fadern reste sig. Han hade knappt rest sig, forran ocksa Gullan och Jocke stod pa golvet. Och for forsta gangen sag han nagot som nastan liknade intresse - for hans person - i deras ogon. Innan han hunnit samla sig och tankt efter varfor han egentligen hade rest sig, hade han Jockes hand i sin, och med en talforhet som var overvaldigande och overraskande, sa Jocke:

- Tack sa hemskt mycket, det var valdigt skojigt.10 Och utan storre anstrangning sa han detsamma till modern, och fadern och modern kande en klapp av Gul lans hand pa sina kinder och sag mot hallen och sag dem forsvinna och sag pa varandra. Och de gick langsamt fram till fonstret och sag dem komma ut - sag dem slantra over gatan med en meter mellan sig, tysta som mumier slantra i vag mot ett mal, som dom bar langt och tyst och" djupt inom sig sjalva.