Читайте по-шведски - [53]

Biblioteken blev en stor framgang. Det var svenska romaner, men ocksa ryska, amerikanska, tyska. Och sa forstas Marx och Engels, Lenin och Stalin. Litteraturen hade oppnat porten till mitt medvetande sa jag kunde tala mig varm for varans betydelse.22 Och forlaget holl laga priser. Utstyrsel och papperskvalitet fick sitta emellan23 men det spelade ingen roll. Budskapet raknades.24 Vi levde avlagset fran dagens reklambyradesignade slogans.25

Vi organiserade ocksa inbjudningsmoten.26 Da bjods allmanheten att diskutera nat aktuellt problem och sana fanns det alltid i krigets spar.27 Oftast gallde det kommunala fragor. Mellan diskussionerna dracks det kaffe och sjongs allsang.

Den oerhorda propaganda som var riktad mot SKP28 hade

satt sina spar, det var praktiskt taget ett brott att vara kommunist i borjan av kriget. Men manga larde sig inte skrammas. Det radde trangsel och god stamning. Allmanheten tog upp fragan om hur vi skulle gora om det blev tysk ockupation trots allt.

Och vi forklarade for ahorarna att dom maste valja sida.29 For mig var det enkelt och lattfattligt. Jag hade sett fascismens forsta erovringstag iscensatt i Spanien, sett resultatet av detta att vagra ta stallning for eller emot. Spanien kunde demokratierna rycka pa axlarna at.30 Men nu gallde det hela Europa, kunde man rycka pa axlarna at sin egen undergang? For stora grupper betydde fascism inte undergang. Polisen skotte sina jobb som vanligt men nu under nya herrar i Frankrike, armeofficerarna i Finland hade gyllene tider med stod av tyska bajonetter, allt for stora delar av den svenska akademiska varlden solade sig i Hitlers framgangar i fjarran land, hur underbart skulle inte livet bli for dom om framgangarna nadde aven avlagsna lilla Sverige? Over allt forberedelser: Alle man pa post for faderneslandet31 var iden som helt praglade samhallet. Just vid den tiden kom en film som hette Alle man pa post. Efter Danmark och Norge var den svenska militarfarsens folk32 tydligen beredda att gora en insats. Alla populara folkliga skadespelare engagerades. Filmen handlade om hur svensken hamnade i beredskap mot sin vilja men beslot sig for att gora sitt for fosterlandet. Den vanlige svensken, jobbaren, tjanstemannen, bonden. De bevakade en krigsindustri som exporterade vapen sjovagen. En spion och forskare i kanonfabriken meddelade fienden om en transport. Resultat: torpedering, fem svenska liv kravdes. Naturligtvis avslojades spionen av den genompraktige svenske proletaren, inkallad, som vanlig missnojd basse.33 Naturligtvis oskadliggjordes forskaren av den adle svenske yrkesofficeren som offrade sitt liv pa kuppen,34 for sakerhets skull var han ocksa bovens egen bror |och hann innan han med flit korde ihjal bade sig och brodern tala om for andlosa biopubliken att boven var revolutionar fanatiker, kommunist. Det maste i logikens namn innebara latt alla hederliga beredskapsgubbar forsvarade vapenexporten Hill nazisterna.35 Det var filmens egentliga budskap.36

Kan du forestalla dig hur det kandes att resa pa sig efter en sadan film och ga ut i beredskaps-Sverige?37 Nar man visste att just fem manniskoliv gatt at i den svenska verkligheten pa grund av fanatism. Men det var svenska nazister med en officer och en tjanstgorande landsfiskal i spetsen som mordade dom fem, kvinnor, barn, man. Det var attentatet mot Norrskensflamman.38 Hur tror du man sag pa ett samhalle som serverade folket sadan propaganda? Inte bara med stor uppmarksamhet, ocksa med stor vaksamhet. Det var inte fraga om skamt langre, till och med militarfarsen blev allvarlig. Och for oss aktiva kommunister var det sa allvarligt det kan bli.

Det blev en fluga bland folk39 att skaffa varldskarta och knappnalar. Med hjalp av dom kunde man folja dagslaget ute i varlden. Det blev ritual i manga svenska hem. Far horde pa TT:s nyheter i radio och flyttade sedan sina knappnalar, stader, lander bytte agare. Det blev populart. Och det kan man forsta. Pa ett tydligt satt kunde man hemma i vardagsrummet dag for dag folja de fascistiska armeernas valdiga framgangar och samtidigt forvandlades kriget till ett slags sallskapsspel, spannande, underhallande, man kunde delta sjalv, blev ett slags hemmastrateg.

For borgaren som stod dar med groggen i ena handen, knappnalarna i andra och vantade pa senaste nytt fran Moskva (Hitlers version) var det nog bara en fraga om upprensningar innan allt var over.

Jag kopte mig ocksa en san dar leksak i bokhandeln. Och jag tankte ofta pa kvallarna nar det var nyhetsdags att nu borjar man pilla med frontens knappnalar i en valdig massa svenska hem. Alla pa en gang, som styrda av nan befallande osynlig hand. Miljoner svenskar tryckte dit knappnalar men med vilka kanslor? Triumf eller smarta? Det skulle du skriva en roman om. Allt jag kan saga var att vi kommunister tydligen inte hade fullt sa brattom som manga andra att flytta fram knappnalarna. Det kan vara klokt att inte rusa ivag.

Tyskarna kom inte langre framat i oster, ryssarna gick till motoffensiv. Vintern fyrtiotva tillfogades den tyska armen ett oerhort slag utanfor Moskva. Det var andra varldskrigets forsta strimma av hopp och det var Roda armen som svarade for det.