Читайте по-шведски - [47]

в каждом доме жило по две семьи; усадьба была вполне современная; хозяйка прилегла на двуспальную кровать, как была, в платье и башмаках; мать могла работать до позднего вечера и зарабатывать больше денег; девочка опять подала голос; доктор велел ей быть все время начеку; девочка издала такой крик, от которого мороз прошел по коже; ребенок кричал все чаще, и тогда она начинала ненавидеть его; мать встала в отчаянии и подошла к кроватке; мать постояла в раздумье, лицо ее окаменело; девочка почему-то взяла жвачку и наконец замолкла; еле двигаясь, мать побрела к кровати

4. Ange synonymer till foljande ord och uttryck:

det liknade en stadsgata; rummet var i oordning; flickan ville inte vara riktigt tyst; en fem manaders gammal flicka; att begynna att grata; att inte vara obekant med nagot; en tyglapp; att fa umgalla moderns lattsinne fullt ut; en ofarlig akomma; ratt och slatt att bortse fran sig sjalv; att dasa bort nagon timme; modern blev staende radvill; hon stapplade till sangen; stundtals

5. Skriv egna meningar med foljande ord och uttryck:

med modern bostadsstandard; att flytta in i huset; det var nastan som en overenskommelse; att behandla nagon; att bortse fran sig sjalv; skriket gick genom marg och ben; tvattkladerna drop; att sluta ogonen

Ivar Lo-Johansson SVINVAKTERSKAN

Om varmorgnarna, nar faglarna begynt sjunga, drog Selma till den stora godssvingarden.1 Med kastsjuka ogon2 motte hon inhagnaden, svinen, bakom dem den lovmattade dungen.

Den ofantliga odoren fortatades, fick ett stickande, pinande innehall, outhardligt for andra.3

I inhagnaden, dar svinen rorde sig, fanns inte ett grasstra. Pa tio stegs avstand fran inhagnaden var lovet bortbrant. Selma skortade upp kjolen.4 Hon steg in i en av fallorna, av vilka det fanns sextio, for mer an hundra svin. De av kastningen sjuka ogonen gjorde sin tjanst endast pa langt hall, inte pa narhall. En gang hade en draktig modersugga kastat.5 Selma, som statt intill, hade fatt vatskan i ogonen. Nar hon nagon gang skulle lasa tidningen, maste hon forst fylla ogonen med droppar. Doktorn hade sagt: - Glom aldrig bort dropparna!

I leran valtrade sig svin, overallt svin. De storre lag nastan alltid, utbredda, flamtande pa marken. Pa de stora modersuggorna stack betarna fram som tva fasten.6 Ibland om natterna lag Selma i svingarden for att passa pa vid fodslar att det icke "blev nagon smagris over,"7 nagon som icke fick plats att dia. Denna maste da avlivas eller overforas till en annan kull.8 Intill de dubbla vartraderna pa modern lag de nyfodda, ljusa och rosiga, slaka som garnharvor.9 Plotsligt reste sig modern, de sma skingrades at alla hall av radsla att bli ihjaltrampade av kolossen, som liknade ett forntidsdjur.

Bredvid avbalkningar i inhagnaden fanns andra, sma, halvstora, helgodda svin,10 draktiga suggor, galtar. Det var Selma Goranssons vardag detta - svin, den ohyggliga odoren, leran i fallorna, dar graset inte mer vaxte.

Om kvallarna narmade hon sig statstugorna.11 Nar hon kom fram, stod godsfolket i branten och dividerade,12 men tystnade, da hon var tatt inpa.

I borjan, 1930, klagades det pa gardarna att antennradion skapade spridningsmojligheter for vaggohyran,13 som pa luftantennerna vandrade fran statstuga till statstuga. I de vackra varkvallarna kunde man da sta och se upp mot luftantennerna. Latta, bla varmoln seglade fram bakom dem som ljusa simmande svanor.

- Vi hade fritt for fratet nyss.14 Nu har vi fatt det tillbaka!

Ett par stickande ogon riktades mot Selma, som intet sag. En granne fortsatte:

- Jag tror vagglossen klattrar pa tran som pa en luftbrygga.15

- Sakert ar att jag i morse hittade en vid den dar radium...16

- Da begrips!17 sade strax den som forst talat. Vad

hjalper det da att halla rent, nar otyget pa nytt kommer in den vagen? Kann, vilken stank!18 Lossen kommer fran hennes stuga.

Selma gick pa stigen, kantad med tilltrampade groblad, sakta in mot sitt.

En pojke klattrade i forbifarten vig som en apa19 upp pa gaveln till den narmaste stugan, lossade antennen, som han darefter faste i en nylovad bjork.20 Radion fungerade inte, hur man an skruvade.21 Men Selma, som alskade sin radio over allting, hade sitt oljud kvar.

Selma gick in i sin stuga. Allting var forfallet dar inne. Selma hade barn men ingen man, barnen hade hon med olika fader. For var gang hade hon sagt: Nu ska det aldrig ske mer- tror jag. Det hade skett om och om igen. Odoren fran svingarden uppfyllde ocksa stugan i var tum. Pa stolar lag klader, flackade av svintrack, vid dorren stod skor, flackade av lera. Och sa den ohyggliga odoren... "Nu ska det inte bli fler barn - tror jag," sade Selma.

Radion, gall som nyss skriken fran svingarden,22 sjong i Selmas stuga ut sin schlager:

Dar palmerna smackra sig luta

invid lagunens vatten,

om kvallen jag blicken vill sluta.

Jag drommer hos dig i natten.23

II

Nar de sociala reportagens tid borjade pa allvar fram emot 1940-talet, for folk fran press och radio omkring och forsokte dra fram "urinnevanare",24 som skulle fa komma till tals i radion och i tidningsintervjuer. Det var ett uppsving for det fattiga. En dag steg ett sallskap pa tre stadsherrar av vid godset. De vande sig inte, som de skulle ha gjort for bara nagra ar sedan, till trettiofemrumsslottet, som lag mellan traden, utan de korde ned den langa, laga sedan25 i branten. Dar gick de in i en av langorna och horde sig for.26 De behovde en lantarbeterska, som kande livet fran skuggsidan,27 hon kunde garna fa representera det varsta. Hon skulle fa upptrada i radio i ett program, tala. i ett visst antal minuter, redogora for svarigheterna i sitt liv. Hennes motpol skulle bli en arbetsgivare,28 en generaldirektor. Man hade blivit demokratisk, i demokratins land kande man inte langre nagra klassgranser.