Читайте по-шведски - [45]

I dubbelsangen lag hustrun, pakladd som hon gatt och statt,13 jamrande sig stundtals. Och i en liten spjalsang14 bakom muren med tvattklader lag en fem manaders gammal flicka, som inte heller ville vara riktigt tyst.

Nu kom det igen - det dar med knivarna... Det liknade pa nagot satt en stor cambridgevalt,15 som gick fram med sina vassa skivor. Den skar sig sakta och noggrant sin vag fram genom hennes inre, klyvande upp henne invartes...

Just som det dar kom, brukade ocksa barnet i spjalsangen begynna att grata. Det var nastan som en overenskommelse. Hon blev alltid lika fortvivlad over det.

Medan barnet skrek, lag hon an en gang och tankte pa orsaken till sjukdomen, pa upphovet.16 Hon var inte obekant med det. Nar hon som aldre hade fatt veta hur hennes mor hade behandlat henne, nar hon sjalv var barn, fyllde den vetskapen henne med raseri. Da forbannade hon sin egen mor.

Nu stod ater hela bilden klar for henne i bjart belysning av smartan. Genom en brunn i tiden tyckte hon sig se ned i sin egen barndom.17 Nar modern mast ga ut pa arbete, pa

mjolkning, eller pa sadesbindning eller pa rafsning18 pa akrarna, hade hon sjalv som liten blivit lamnad ensam. Det var da nodvandigt att hon sov, och icke skrek, tills modern kom tillbaka om kvallen. Da tuggade modern tuss19 at henne. Hon tuggade mjukt brod och knot in det i en tyglapp. Barnet fick dia tussen. Ibland lade modern ett grand salt pa. Men till slut nojde sig barnet inte med denna foda, det skrek, det oroade hela huset, innan hon vant tillbaka... Det var da modern funnit pa det dar sattet. Hon hallde i stallet for salt litet brannvin pa tussen... Det var helt litet till en borjan. Helt latt hade hon lutat pa flaskan, dar hon statt borta vid skankdorren... Men om hon hallde pa tillrackligt mycket av brannvinet, sov flickan sedan hela dagen. Modern kunde kanna sig lugn att hon icke vaknade. Modern kunde da fortjana mera pengar genom att arbeta anda till kvallen. Snart blev det en vana, att hon gjorde sa.

Just nu gav barnet i spjalsangen hals.20 Det rev av sig tacket, spande kroppen, skrek. I detsamma kande modern smartan starkare. Med moda tankte hon igenom fortsattningen.

Hur manga ganger hade hon som vuxen forbannat sin egen mor? Hon kande sig ha full ratt till det. Visserligen hade hon som liten sovit mycket, sovit i det latta brannvinsruset,21 varit ett "snallt barn". Men nar hon blivit vuxen, hade hon fatt umgalla moderns lattsinne fullt ut. I skolan hade hon aldrig varit riktigt frisk. Da hon blivit aldre, hade doktorn till en borjan talat, i manga ar, om den ofarliga akomman, katarren. Han hade uppmanat henne att vara pa sin vakt framat i tiden. Sedan dess mindes hon hur ar, fyllda av osakra aningar, av samtal med andra, hade gatt. Tiden hade gatt fortare an hon sjalv raknat med den. Da hade lakaren antligen borjat tala om det farliga, fortrangning.22 Fortrangning, som foljde pa den oskyldiga katarren... Hon visste ju sa val, vad han menade med det!

Flickan i sangen gav upp ett genomtrangande skrik. Nastan samtidigt krop modern ihop. Knivarna skar just de djupare snitten,23 de, som gjorde henne ifran sig. I de ogonblicken formadde hon intet, allra minst att stiga upp och ge barnet mat. Nu formadde hon pa sin hojd tanka en smula pa sig sjalv, ga igenom sitt eget livs historia. Och hon mindes fortsattningen:

Snart visste hon sjalv mer an val, vad som menades med "fortrangning". Pa landsbygdens rattframa sprak24 kallades sjukdomen nagot helt annat. Dar kallades den ratt och slatt for krafta.

Nar hon varit narmare fyrtio ar, hade hon funnit sig ga med barn. De hade nastan samtidigt flyttat till denna modernare gard. Hon hade da sluppit mjolkningen, statshustruns vita piska.25 Man hade har maskiner. Flickan, som foddes, kom henne ocksa for en tid framat att bortse fran sig sjalv. Sjukdomen var dock darmed icke forsvunnen. Nar en tid gatt, borjade hon att se sig sjalv i den lilla.

Nar knivarna borjade skara, och flickan skrek, gick tankarna lattare till hennes egen barndom, och da tankte hon pa, att hon aldrig skulle fa se den lilla flickan stor. Nar brosten inte rackte till att matta med, da var det som hatet mot det forgangna steg upp inom henne!28 Da spred sig det gamla, som varit, likt olja pa vatten, till den tid, som var.27 Barnet borjade ocksa sedermera skrika allt oftare. Det var da, som hon hade borjat hata barnet.

Just nu gav flickan i spjalsangen upp det dar skriket, som gick genom marg och ben. Smartan kandes varre. Knivarna naggade djupare. Om blott barnet kunde sluta upp med att skrika.

Allting i rummet var i oordning, tvattkladerna drop. Om blott barnet kunde sluta upp med att skrika! Nu okade det i stallet, det hordes sakert langt ut.

- Den som fick dasa ut!28 nastan ropade hon ut i rummet.

Flickan skrek nu alltmera gallt. Modern reste sig fortvivlad och gick bort till den lilla spjalsangen. Barnet hade slitit av sig tacket. Det oppnade mun och ogon, krokte benen.

Modern knappte upp tva knappar i blusen. Sa sag hon darinnanfor, hastigt, i detsamma andrade hon sig.29 Barnet hade genast bojt sig framat.