Читайте по-шведски - [65]

* * *

Taltet lag lattillgangligt i baten pa min slade, liksom sovsacken.

Strindberg hade gjort i ordning nagra smorgasar med ost och en burk te kallt - fore avfarden.

- Sladarna ar for tunga, sade jag. Andree svarade:

- Vi befinner oss i samma situation som Nansen nar han startade sin fard over den gronlandska inlandsisen for nio ar sedan.

Alla tidigare expeditioner in over Gronland hade startat fran vaster, fran de bebodda platserna pa den gronlandska vastkusten. Man hade med sig proviant och utrustning inte bara for en fard osterut utan ocksa for en aterfard vasterut.

Nansen startade pa ostkusten, hans fardriktning var vastlig. Han behovde proviant och utrustning endast for en resa.

- Och vi, fragade jag. Samma situation, sade han.

Vi ar dar vi ar och vi ar pa vag soderut. Vi behover proviant och utrustning endast for aterfarden. Det ar det som ar var styfka.

Lasten pa Nansens sladar uppgick inte till mer an hundra kilo, sade jag. Utom den femte som lastades med nara tvahundra kilo, men den var ocksa avsedd att dras av tva man. Anda klagade de over att kalkarna var tunga.

Nansens fard over Gronland, sade Andree, hade helt annorlunda forutsattningar an var fard.

Vi ror oss langs havsytans niva. - Nansen maste ta sig upp pa tvatusenattahundra meters niva, hogre hojd an toppen pa Sveriges hogsta fjall. Forsta halften av hans marsch gick i en enda uppforsbacke.35

Han befann sig pa fast land. Vi befinner oss pa havet. Vi maste ha en bat till exempel. Han behovde ingen sadan.

De var sex man, vi ar bara tre. Mycket av det vi slapar med oss ar gemensamma ting. De skall fordelas pa tre kalkar.

Samma utrustningsdetaljer kunde Nansen fordela pa fem kalkar, en av dem dragen av tva man.

Han tillade: Nansens och Johansens langa fard over drivisen fran Fram till Franz Josefs land och Kap Flora ar en helt annan sak. Da anvande de sig av draghundar.36

Tydligen, sade jag, finns det tva likheter mellan var fard och Nansens gronlandsexpedition. Den forsta likheten: han gick fran oster mot vaster medan vi gar fran norr mot sydost. Den andra likheten: vara kalkar har dubbelt sa tung last som hans.

Andree skrattade lange och hjartligt...

* * *

Jag somnade sist och vaknade forst.

Bade Andree och Strindberg sov djupt nar jag krop ur sovsacken. Solen stod i soder och det var nastan hett i taltet.

- Ni ar svarvackta, sade jag, trots att ni sovit i elva eller tolv timmar.

Vi at ett rejalt morgonmal - en tjock, het, fortrafflig kottsoppa kokad pa innehallet i tva konservburkar fran Beauvais' fabrik i Kopenhamn. Till detta nagra skivor ragbrod med smor och ost.

Vid tvatiden pa eftermiddagen var vi klara for avfard; fortfarande intensiv sol men tilltagande molnighet37 langst bort i sydvast.

Vi tillampade samma teknik som dagen innan. Vi drog alla tre en slade ungefar femhundra meter till dess vi hejdades av en rak. Atervande och hamtade de tva andra, en i taget.

Det gick langsamt. Men vara axlar var sa sonderskavda38 efter forsta dagsetappen att det, trots god is, var fullstandigt orimligt att tanka sig att vi ensamma skulle kunna slapa vara sladar.

Raken var inte mer an ungefar femton meter bred.

Den var nastan helt fri fran isflak. Den strackte sig i nordostlig-sydvastlig riktning. Det var uppenbart att vi maste ta oss over den.

Andree och Strindberg invecklades i ett langvarigt resonemang om hur raken skulle forceras. De gick darefter at var sitt hall, utrustade med batshakarna,39 for att leta efter lampliga isflak att astadkomma en bro.

Jag lossade baten fran min slade och satte den i vattnet, val fortoljd vid iskanten.

Ej utan anstrangning40 lyckades jag skjuta ut kalken over baten i rat vinkel mot dess langdriktning - forst dock efter det jag befriat den fran tyngden av taltet, sovsacken, mina privata tillhorigheter och ytterligare ett och annat.

Baten flot fint. Som en svan.

Jag paddlade over raken med hjalp av en ara, landade och drog sladen ner pa isen.

Jag atervande och flottade over taltet, sovsacken och nagra av proviantkorgarna fran de tva andra sladarna.

Det gick snabbt och jag genomforde annu en resa' innan Andree och Strindberg atervande - den ene fran norr, den andre fran soder.

Jag hade lastat ytterligare kanske hundra kilo i baten, daribland mina tva kamraters "privatsackar".

Innan nagon hann saga nagot hade jag hoppat ombord och endast den doda kraften i mitt sprang41 forde baten over till andra sidan. Raken var ju inte mer an femton meter bred.

Det tog inte manga sekunder att lossa lasten. och jag gav sedan baten en knuff sa att den langsamt gled over till rakens norra kant dar den fangades upp av Strindberg.

- Nu har jag gjort mitt, sa jag. Och jag ar forbannat roksugen.42

Jag satte mig pa den hopvikta sovsacken och tande min pipa.

- Jag vill inte ge er nagra rad, sade jag. Men om jag befann mig i er situation, da hade jag forst flottat over de tyngre och storre grejorna pa sladarna - de som ar lattast att lossa.

Darefter, sade jag, skulle jag ha placerat kalkarna, en och en, tvars baten och fraktat dem hit, pa ratt sida om raken.