Читайте по-шведски - [63]

5. Ange svenska motsvarigheter till foljande ryska ord och uttryck:

он родился в 1940 году; у него были разнообразные интересы; он работал в оптической фирме; обработка стекла; тот, кто добился наибольших успехов в жизни; он был почти забыт; он становился старше; это заняло много времени; попасть в отборочную группу; он был вынужден много тренироваться в хоккее; в городе труднее стать королем; как бы без опоры; там все было на своем месте; когда он служил в армии; собственно говоря, он немного побаивался города; это не приносило прежнего удовлетворения; он заказал кофе и два бутерброда; когда он расплатился; все, чему он научился, было бессмысленно

Per Olof Sundman Ur: INGENJOR ANDREES LUFTFARD

(Nagra avsnitt)

Vi hade samlats nagra stycken kvallen innan till en enkel men langvarig supe. Vart samtal hade kretsat kring forfattare som von Heidenstam,1 Levertin2 och Strindberg,3 atalet.mot Gustaf Froding,4 glidit vidare till Bjornson5 och Ibsen6 och darifran till Nansen7 och sedan - naturligt nog - till Andree.8

Den 21 augusti hade den stora norska polarexpeditionen avslutats; i tre ar hade Fram legat infrusen i drivisen9 och nu hade hon10 ankrat i Tromso hamn och Fritjof Nansen hade denna dag, den 21 augusti, ater trampat fartygets dack efter sin och lojtnant Johansens femton manader langa isvandring och overvintring.

Den 24 augusti, nagra minuter efter klockan tolv, hade annu ett fartyg ankrat i Tromso, namligen Virgo av Goteborg. Och ombord pa Virgo befann sig Andree, Strindberg och Ekholm11 och deras sonderklippta, nerpackade ballong. Fyra dagar tidigare hade de tvingats lamna sin bas pa Danskon vid Spetsbergen.12

Nansen hyllades som en hjalte av varldens alla tidningar, sade jag. Hans arktiska expedition ar den markligaste och mest lyckosamma som nagonsin genomforts - nast efter Nordenskiold och nordostpassagen.13 Kristianias studenter var fulla som kajor14 i tre dagar, de tagade runt pa gatorna, sjong fosterlandska sanger och kravde att unionen med Sverige15 skulle upplosas, det sistnamnda dock forst efter det kung Oscar adlat Nansen och upphojt honom till greve eller jarl.16

Annorlunda med Andree, sade jag. Han hade planerat och paborjat den djarvaste av alla arktiska expeditioner: att segla till nordpolen med ballong.17 Han hade hyllats som en hjalte av stockholmarna nar han pa kvallen avreste med nattaget till Goteborg och han hade hyllats som en hjalte av goteborgarna nar han pa formiddagen den 7 juni lamnat hamnen for att resa till Spetsbergen.

Pa Danskon hade han latit uppfora ballonghuset, fyllt ballongen med vatgas och sedan vantat pa de nodvandiga sydliga vindarna. Ballongen var den mest fullandade som nagonsin konstruerats, allt var planerat och forberett in i minsta detalj. En hel varld vantade i spanning. Tyska, norska och engelska fartyg hade sokt sig till Spetsbergen och Danskon for att deras turistande passagerare skulle {a en mojlighet att bevittna avfarden.

Men allt var forgaves, sade jag.

Inte ens en snillrik ingenjor beharskar naturkrafterna och kan forma lufthavets vindaratt blasa i den ratta riktningen. Den arktiska sommaren ar kort. Till detta kom att Virgos forsakringar och assuranser18 var sa utformade att fartyget maste lamna Spetsbergen senast den 20 augusti.

Som sagt, mandagen den 24 augusti 1896, mottes norrmannen Nansen och svensken Andree i Tromso i det nordligaste Norge.

Nansen hade lyckats, sade jag, och hela varlden vet numera vem Nansen ar.

Hela varlden, hela den civiliserade varlden, kande Andrees namn och hans luftseglingsplan och den hade diskuterats inte bara i Sverige utan ocksa i Berlin, i Wien, i Rom, i Amerika, i Paris och i London. Men han hade aldrig fatt tillfalle att kapa ballongens fortojningar. Han hade misslyckats.

Ingen vet vad de tva markliga mannen samtalade om, han som var beromd for vad han gjort och han som var beromd for vad han tankt gora.

* * *

Kuylenstjerna19 foljde mig in i Andrees rum, gjorde sedan en bakatgaende sorti20 och stangde dorren efter sig.

- Ingenjor Knut Frasnkel, fragade Andree.

- Ja, svarade jag.

- Var sa god och sitt, sade han och pekade med pennan pa en nagon sliten och skamfilad fatolj framfor hans stora skrivbord.

Jag satte mig.

- Jag ber om overseende.,21 sade han, men jag maste gora nagra anteckningar. Det tar inte manga minuter.

Han lutade sig framat. Blackpennan raspade mot papperet.

Portrattlikheten med vaxdockan pa Panoptikon22 var verkligen mycket stor men dar fanns anda sma och tydliga skiljaktigheter.

De manga fina rynkorna under ogonen.

De horisontella farorna i pannan.

De gra fargskiftningarna i haret, sarskilt vid tinningarna.

De latt urgropta kinderna.

En tydlig baglinje av bekymmer eller besvikelse mellan

mun och haka.

Och dessa drag av begynnande trotthet som alldeles uppenbart fanns dar men som var sa svara att sarskilja och beskriva.

Jag har ert brev har, sade han.

Jag har overingenjorens svarsbrev har,23 svarade jag och lade handen over kavajens vanstra innerficka.

Darefter foljde en ganska lang stund av tystnad. Andree sag granskande pa mig men pa ett helt annat satt an Kuylenstjerna femton minuter tidigare. Han slappte inte min blick med sin, han satt helt stilla i stolen. Hans ansikte var mycket