Читайте по-шведски - [11]

Erik blev naturligtvis glad att fa sa mycket pengar och gick genast upp till statsverket8 for att hamta dem. Men dom om hans unga oerfarna forvaning nar han inte fick ut ett rott ore!9

Infor denna otroliga lumpenhet genomgick Erik en inre kris. Hans faders sista vilja maste respekteras! Stat och kommun skulle bli varse vem de hade att gora med!

Erik satte sig ned och tankte efter hur han skulle kunna lura av stat och kommun alla dessa pengar som tillhorde honom. For det forsta, tankte han, maste jag under min levnad tjana sa lite pengar som mojligt sjalv, sa att mina egna skattebetalningar blir oansenliga. Annars okar ju bara det allmannas skuld till mig. For det andra, tankte han vidare, far jag se till att jag blir oerhort dyr for stat och kommun pa alla upptankliga satt. Dom ska min liv och kniv10 bli av med pappas pengar, det kan dom hoppa opp och satta sej pa!11

Vid faderns franfalle gick Erik i gymnasiet. Han sag nu till att han fick sitta kvar ett par ganger och ga om samma ring,12 varigenom han tjanade in 9 560 kronor som myndigheterna franlurades i form av lararloner, skolmateriel etc. Han kratsade ocksa flitigt hal med en pennkniv i skolbanken, sa att den flera ganger fick bytas ut. En vinst for Erik pa 560 kronor.

Nar Erik skulle ta studenten13 borjade han plotsligt plugga ordentligt, och eftersom han hade ett gott huvud14 fick han fina studentbetyg.15 Utrakningen med detta var att han nu skulle fa en massa stipendier och underhall av staten for

att lasa vid universitetet. Det fick han ocksa mycket riktigt. Men forst skulle han in i det militara.

I kronans klader16 tjanade Erik bra med kosing17 fran det allmanna. Han at mycket stora portioner av kronans mat (gott var det inte, men han maste ju ata for pappas pengar), och han var ytterst oaktsam med kronans materiel och gjorde livet sa surt for underbefalet att underbefalskaren inkom till statsverket med krav pa loneforhojning pa grund av vidriga arbetsforhallanden.18 Aldrig tidigare hade Sveriges forsvar upplevt en soldat som skot sonder sa manga tragubbar,19 alade hal pa sa manga par byxor och lag ner sa manga halmmadrasser20 som Erik Goransson.

Erik forde noggranna anteckningar om vartenda ore som han kostade stat och kommun. Vid militartjanstens slut hade det allmanna avbetalat inte mindre an kr. 260 546:64 av framlidne Hilmer Goranssons pengar.

Och nu stundade universitetsstudierna. Vilken yrkesgrupp, tankte Erik Goransson, ar det som kostar stat och kommun mest pengar? Jo, svarade han, det ar naturligtvis professorerna i humanistiska amnen, som lever hela sitt liv pa det allmannas bekostnad i form av forskarloner och annat, utan att ge stat och kommun nagot som helst vederlag i form av reda pengar.21 Professor ska jag bli!

Sa borjade myndigheterna sakta men sakert betala av sin stora skuld till Erik Goransson i form av studielon m.m. Men Erik skaffade sig ocksa extrainkomster fran stat och kommun genom att ga och slita pa deras trottoarer for flera kronor om dagen. En av Eriks favoritsysselsattningar var att samla ihop alla mojliga sorters blanketter pa post- och telegraf kontor och andra offentliga inrattningar. Han lade ner blanketterna i en stor sack, som han sedan tomde lite varstans pa gator och torg och skrapade ner22 sa att kommunalarbetarnas lonepost23 steg avsevart. Bara pa detta enkla satt tjanade han sina modiga 20 kronor om dagen fran det allmanna. Och varje morgon klockan tio gick han och skarm-bildade sig.24

Sa smaningom blev Erik professor i jamforande sprakforskning.25 Nu fick han visserligen en lon som han maste betala skatt pa, men den var ju inte sa stor, och vad staten tog igen pa de gungorna forlorade den pa andra karuseller.26 Bl. a. inforskaffade Erik fran utlandet pa statens bekostnad en valdig mangd fullstandigt onodig speciallitteratur i jamforande sprakforskning och hedrade darmed sin faders minne.

Han gifte sig och fick barn, mest for barnbidragens och moderskapspenningens skull,27 Barnen instruerades noga att slita sonder gungorna pa kommunala lekplatser och att gora hundoron i skolans ABC-bocker.28

Professor Erik Goransson utverkade ocksa tillstand att fa gora en studieresa till Mongoliet for att undersoka hur mongolerna uttalar tj-ljudet. Han reste forsta klass flyg och skaffade sig vid framkomsten en kamelkaravan med alla bekvamligheter och TV i talten. Det allmannas skuld till Erik Goransson sjonk darmed till bara ett par miljoner.

Men hur han nu slet och arbetade och ryckte loss trafikskyltar29 i nattens morker sa hade han anda vid uppnadd pensionsalder kr. 896 574:13 kvar pa sin faders arv. Det fanns bara ett satt att fa igen dem fran stat och kommun: han maste leva mycket lange.

Och Erik Goransson levde och levde och kvitterade ut folkpensionen och professorspension och ATP och sjukpenning30 (han gick ute pa vintern utan hatt for att halla sig forkyld). Nar han var 87 ar gammal gick antligen debet och kredit ihop, och det allmannas skuld till Erik Goransson stod pa plus minus noll.

"Nu borjar livet!" utropade Erik Goransson och dog.